"Rannsachning oppå Hjonelagen, drenger och pighor i Wermelandh, utfördh i Martii och Aprilis 1610."

Bakgrunden…

Offer, avgifter och skatter betalades redan i urminnes tid till maktens representanter av olika slag. Till en början gällde naturaprodukter, men med tiden blev penningen en praktisk symbol. Under Sveriges medeltid existerade allehanda avgifter till hövdingar, länsherrar, kronans gårdar och kyrkans representanter. I samband med att landets befolkning växte, ökade myndigheternas krav på överblick och kontroll i motsvarande grad, och nedpräntade skattelistor började upprättas för de flesta bygder och dess människor. Vissa skatter beräknades efter viss verksamhet (t ex tull på mjölet som maldes vid sockenkvarnen), medan andra avgifter var personskatter, baserade på vilken samhällsställning den skattskyldige hade uppnått. När nationalstaten så småningom byggde upp sin försvarsmakt, fanns skrivarna också med och noterade noggrannt vilka som utsågs till socknens soldater och under 1600-talet utvecklades kyrkan till en mäktig ideologisk och pedagogisk instans, vars register över dop, vigsel, kyrkotukt och begravning etc hör till de viktigaste historiska källorna i vår tid.

 

Funktionärerna...

Präster och andra av socknens fullmäktige var oftast de som upprättade dessa register. De kände väl till sin socken, rotarna och de enskilda familjerna vilket skulle visa sig synnerligen viktigt när det gällde att få kraft bakom skatteindrivningen men också att rättvist kunna lindra trycket där sjukdom och armod drabbat befolkningen. Genom att skattelängderna fördes noggrant och regelbundet fick myndigheter och stadsmakt allt effektivare kontroll över medborgare och samhällsförvaltning. Detta gjorde dessutom att den svenska stadskassans inkomster ökade högst väsentligt vilket blev basen för den militära och utrikespolitiska expansionen under 1600-talet.

 

Hjonelagspenningen...

Hjonelagspenningen (hjonelag = familj/hushåll) var en personskatt som inrättades av riksdagen 1609 och var i kraft under några år. Varje "hus" eller hushåll skulle betala en avgift med utgångspunkt från antalet vuxna arbetsföra medlemmar. Principen var att alla friska vuxna män (bönder, mågar, änklingar) skulle erlägga 1 riksdaler silvermynt. Kvinnor (hustrur, "huskonor" och änkor) krävdes på ½ daler, samma belopp som alla drängar också fick betala, medan pigorna kom undan med ¼ daler. Den som var fattig, "husarm" (de som "ägha warken Koo eller Soo") eller handikappad befriades vanligen från skatt. För alla soldater (knektar) gällde att "om the icke drage eller ähre på togh" dvs på krigsuppdrag, så skulle de med sin familj betala skatt "lika med bondenn". Skrivaren noterade vanligen förnamnen på gårdarnas husbönder och därefter hur många som ingick i familjen. Socknarna delades upp i olika disktrikt eller gäld, ex vis Kila gäld innefattade vid denna tid socknarna Kila, Tveta och Svanskog.

Föreliggande hjonelagslängd upprättades i Värmland i mars och april 1610. Det framgår exempelvis att skatteskrivaren utförde sin uppgift i Nyeds socken (tisdagen) den 13 mars.

 

Avskriften...

Avskriften av hjonelagslängden har i detta fall gjorts bokstavstrogen när det gäller stavningen av person- och ortnamn samt kommentarer. Det dröjde länge innan det svenska språket fick standardiserad rättstavning. Istället influerades skriftspråket starkt av tal, dialekt och andra traditioner. Olika varianter av uttryck, person- och ortnamn kan därför ge intressanta exempel på dialektala inslag i språket.

Till det bokstavstrogna har lagts en lista på gårdarna med nutida stavning (och i särskilda fall sentida varianter på gårdsnamnen), för att underlätta sökning och läsbarhet.

 

Stavningen...

Vid läsningen kan det vara bra att hålla i minnet vissa egenheter i tidens skrivsätt. I de flesta fall användes u som ett v eller w (Ivar och Arvid skrevs ofta Ifuar/Iffwar och Arfued/Arfwed). Bokstaven i fick gärna hjälp av ett j (Vik och Likenäs noterades Wijk och Lijkenääs). Kombinationen ij användes också som y (Brynte i Byn skrevs Brijnthe i Bijn). När det i avskriften är uppenbart att ij avser y har detta översatts med ÿ (Brÿnthe i Bÿn). Dubbelteckningar och tillägg av "tysta" bokstäver var i äldre tid mycket vanliga och därför finner man ofta ord som huuskona och namn som Päär i Eedh, Håkonn i Ååss och Oluff i Bÿen (Pär i Ed, Håkan i Ås och Olof i Byn).

 

Namntraditionen...

Intressant i denna hjonelagslängd är vidare de talrika exemplen på en ännu levande medeltida personnamnstradition t ex Botolph, Clemmet, Engelbrecht, Gullbrand, Gudmund, Hallor, Rafvel, Rear, Segol, Tron (Trond) och Öfvenn m fl.

 

Vilka ingår i registret?

I hjonelagslängden namnges de flesta bofasta husbönderna i Värmland 1610. Däremot finns nästan inga namn på hustrur, änkor och tjänstehjon (undantaget är Karlstad). Barn finns inte heller med och inte heller hemmavarande söner och döttrar yngre än 15 - 20 år. Mågar anges eftersom dessa ju var skattemässigt intressanta i sin roll som familjebildare. Även gammelfolket (omkr 65 år och däröver) är troligen inte medtagna, eftersom dessa vanligen ansågs för gamla, skröpliga och "utlevade" för att betala ex vis mantalpenningen. Socknens hemlösa och vandrande tiggare hamnade förstås inte heller i registret. Det är alltså vanskligt att beräkna den exakta folkmängden med utgångspunkt från skattelängden.

När det gäller den geografiska utbredningen är dock Värmlands gårdar representerade till mer än 95 %. Dessa är vanligen uppdelade i skattegårdar (som bönderna ägde själva) och frälsegårdar (som ägdes av adeln). Därmed framgår inte de gårdar som ägdes av kronan och kyrkotorpen.

Förkortningar:

H = hjonelag (familj) dvs man och kvinna. I de flesta fall anges därför siffran 2, utom då änkling eller änka utgör hushållet, varvid siffran 1 noterats. I några fall finns rubiken "enckior" (eller "husarme") och siffran 2, och det handlar då troligen om ett par änkor eller fattiga, kanske med nära släktskap som sammanboende bildar ett hushåll, ibland tillsammans med tjänstefolk.

d = dräng

p = piga

In = Inhyses/inneboende person (änka, änkling, husarm…), tillhörig hushållet hos en namngiven husbonde.

 

Div anmärkningar...

Några "huskarlar" och "huskonor", dvs inneboende har fått tillägget "starka". Uppenbarligen är kommentaren till för att betona deras skattekraft och uppenbara betydelse för det aktuella hushållet. En möjlig motsvarighet i sentida språkbruk, skulle kanske vara "trotjänare".

Måg i huset behandlas vanligen som en extra dräng, och de räknas alltid in i denna kolumn.

 

Fortsatt forskning...

Vill man ha mer fullständiga namnuppgifter, kan det säkert löna sig att jämföra registret med andra källor i den mån de finns bevarade - ex vis boskapslängder, mantalslängder och domböcker. Också en jämförelse med skattelängden "Älvsborgs lösen" från 1613 kan ge ytterligare perspektiv.

 

Statistik...

I länken Statistik finns en liten sammanställning av antalet socknar, gårdar, hushåll och personer. Men man bör som sagt hålla i minnet att det sannolikt fanns en mängd sockeninnevånare, som vid tillfället inte var av intresse för skatteskrivaren.

Slutligen...

Det är förstås möjligt att en del fel har insmugit sej i avskriften. (Tack Erland Granåsen för uppgifter om personerna i Nymarrckna - Filipstads tidiga befolkning.