Gillberga – en urgammal jordbruksbygd i sydvästra Värmland, i mitten tudelad av en livsviktig vattenväg med många namn – Björnöflagan, Gillbergasjön och Byälven – med ändpunkterna Glafsfjorden i nordväst och Vänern i söder.

På denna farled kom de första inbyggarna söderifrån, här färdades både bönder och vikingatida handelsmän, pilgrimer och krigsfolk; här tog man sin fisk och utmed stränderna brukades den bördiga jorden.

Kanske kom Gillberga att bli något av ett centrum i denna del av det tidiga Värmland. I bygden finns hällkistor, "kungahögar", marknadsplats med månghundraårig tradition och en flora av myter kring tider som flytt.

Utmed vattnet och Gillbergadalen förlades tempel och gravfält. Från ursprunglig träkyrka under medeltiden byggdes på 1100- 1200-talet en stenkyrka i romansk stil med fristående klockstapel. En märklig kyrkklocka från denna tid är fortfarande i bruk. Kyrkan genomgick flera ombyggnad och fick slutlig utformning i början av 1730-talet, då man lät den romanska delen ingå i den nya byggnaden. Tornet tillkom på 1830-talet.

I anslutning till älven förlades också några av de rikaste gårdarna – Odenstad, Björnö och Hällsbäck. Bygdens befolkning var tiderna igenom trogna sitt jordbruk, bruk och hamrar fick grannfolken ta hand om. I nordväst och gränstrakterna mot Stavnäs och Långserud där brukningsförhållandena var sämre och storskogen tog vid svedjades skogen under långa tider av invandrade finnar.

Bygdens befolkning var 1750 ca 1.700 personer och hade växt med ungefär 500 personer 50 år senare. 1865 hade befolkningsnivån höjts till ca 3.800 dvs den tid då torparrörelsen var på topp och dess följder arbetsvand-ringar och begynnande Amerika-feber. (Som en jämförelse – på 1980-talet var ungefär 1.200 bofasta i församlingen).

Juridiskt fick socknen redan under medeltiden ge namn åt häradet, som i övrigt innefattade Glava, Långserud, Sillerud, Stavnäs, Svanskog och Värmskog. Med tiden försvann dock Sillerud ur gruppen men istället tillkom Högerud (förr även benämnt Huru). I den andliga förvaltningen utgjorde Gillberga tidigt moderförsamling med annexet Långserud.

Gillberga gränsar till socknarna Långserud, Stavnäs, Värmskog, Borgvik och i söder Kila. Gillberga ger med sin befolkning – "gillbergaknapern" prov på en tämligen typisk västvärmländsk bondbygd. Några namnkunniga som givit särskild glans åt socknen är bl a bygdens son och sedermera prost Johan Göransson, född i Granbäck 1712. I början av sin karriär rudbeckian och runstensforskare, med tiden märkligt lärd och kanske trollkunnig. Som myndig präst verkade han sina sista år i socknen fram till sin död 1769. Otaliga skrönor finns bevarade om denne man och hans bedrifter. Ett av hans initiativ var att låta klockaren i församlingen Nils Olofsson göra en resa till Stockholm för att lära sig grundläggande kunskap om sjukdomars botande. Detta resulterade i en begynnande sjukvårdsorganisation, som med tiden nådde ut till omkringliggande församlingar.

En annan person som skänkte glans åt bygden var historikern, skalden, tonsättaren m m Erik Gustaf Geijer, som 6 juli 1816 vigdes med Anna Lisa Liljebjörn på Odenstad.

---

1993 utgav Gillberga Hembygdsförening en lovordad sockenbok "I enens rike", som rekommenderas till den som vill veta mer om bygden.